Mamma lades in akut med lunginflammation (är åter hemma och mår såå mycket bättre <3), jag var krasslig och vår kisse Bus – ja hon överraskade med att för första gången i sitt snart 8-åriga liv sova borta. Inte en natt, utan två nätter… Jag & Tommie var så förtvivlat ledsna, för vi förstod ju att vår högt älskade katt inte höll sig borta frivilligt (räv, lodjur, rovfågel & varg var förstås något man funderade mycket över…). Hursomhelst, jag har aldrig tidigare blivit så ögonblickligt lycklig som när det visade sig att Bus i allra högsta grad var vid liv och ”bara” hade fastnat i utrymmet mellan vår krypvind och innertaket till verandan. En oerhörd tur att jag råkade läsa att normalt sett pratiga katter kan bli knäpptysta om de hamnar i ett trängt läge (syftet med det är att inte locka till sig andra rovdjur). Och att även Tommie grep efter halmstrån och därmed gav sig på att demontera delar av huset 😉

Annars? Jodå, vrålförkyld för tredje gången i år 🙁 Börjar faktiskt bli rätt tradigt. Usch!