Lördagsliv

Lördagen inleddes med skytte och jag fick ihop några riktigt snygga serier. Kändes ruggigt bra efter  den senaste tidens formsvacka 🙂

Efter pang pang blidde det ett par timmars vila (typ låååång tupplur 😉 ) och när jag vaknade hade Tommie gett sig ut på en långtur med cykeln (Vätternrundan hägrar…). Själv tog jag en hundpromenad, sparkade på den återuppväckta fotbollen, sköt några serier OCH: Slogs av att jag kände mig väldigt ensam 🙁 Var egentligen på humör för social samvaro och kanske till och med lite party, men av det blidde det intet i vår folktomma by. När min cyklande make väl var hemma fick jag ändå lite plåster på såren, för då rattade vi (mest jag) fyrhjulingen bort till Rävsvad där Mats & Wilma höll hov (Edwin låg och sov, Cicci & Emil var ute på vift). Trevligt! 🙂 Nu? Natti natti 🙂 🙂 

Lite av varje

Det har varit mycket på slutet, så har inte riktigt orkat mig in här (tufft att logga in vet ni 😉 ). Utöver ett och annat måste har jag hursomhelst gjort en del trevligt också. Förra helgen tillbringades till stor del med bad & sol vid Trollsjön och det var såå välbehövligt 🙂 Har även hunnit med en förkylning, ridning i Tierp och sist men inte minst: En tur till Bollnäs, där vår fina Titans Hild debuterade. Nu? Samla kraft inför morgondagen, hoppas på bra nattsömn. Ha det gott!

Majdagar

Igår åt jag, Tommie, Kerstin, Åke, Jenny, Sebbe & mamma en härlig middag tillsammans. Det kändes riktigt gott att samla familjen, prata lite och utbringa en skål till mormors minne. Och till minne av alla andra nära och kära vi har förlorat… Jag märker att jag har ett väldigt stort behov av att ha mina närmaste nära mig när det händer tråkigheter <3

Idag var det dags för tävling och jag kan väl bara konstatera att tävlingsledningen/sekretariatet gjorde en betydligt bättre insats än jag. Usch så illa det gick, är inte alls i form.

När vi kom hem gick jag ut och lade ett spår till Catla, och när det fått gotta till sig några timmar gick jag & lilla c ut för att jobba. Hehe, det gick inte alls så för första gången sedan Catla var valp var jag tvungen att avbryta spåret. Vår lilla dam var inte alls i spårform, vilket fick sin förklaring någon timme senare. Catla började darra och flämta, så jag tog tempen på henne och hon visade sig ha feber. Verkar bättre nu, men håller henne förstås under uppsikt. 

Under kommande vecka blir det läkarbesök, ett par turer till Stockholm men framförallt: Återhämtning. Med allt som varit de senaste månaderna, och med allt som är med anledning av mormors bortgång, började jag känna mig enormt pressad. Så många måsten och så lite ork, kände att jag var tvungen att lägga i bromsen INNAN jag stövlar in i den berömda ”väggen”. Svårt att förklara, men vid det här laget har jag tämligen god självkännedom och jag känner att jag måste få tid (och ork) att bara finnas till. Andas och andas ut. Låter det flummigt? Det gör inget, inte så länge JAG förstår. Lev väl!

Yrvaken konstnärssjäl

Min inre konstnärssjäl har varit slumrande i många år nu, men när jag förlorade min bror Håkan drällde det fram en dikt och nu när jag förlorat mormor fick jag ett plötsligt behov av att uttrycka mig i färg & form. Gissar att det funkar som någon form av terapi och tolkar samtidigt den långa frånvaron av konstnärliga utsvävningar som att jag varit väldigt harmonisk på senare år. Vackert så! Hoppas (och tror!) att harmonin snart återinträder i tillvaron – min konstnärliga sida får mer än gärna sova vidare…

Min lilla mormor

Ibland tyckte jag att du var tjatig och besvärlig, emellanåt tyckte jag att du var tjurig. Till syvende och sist, och mest av allt, var du dock en person som betydde enormt mycket för mig – inte minst under barn- och ungdomsåren.

Du & morfar tog mig med på utlandssemestrar och under en av dem, på Hvar 1978, var det du som lärde mig att simma. Varje kväll under den semestern, och många gånger under återstoden av ditt liv, sjöng vi vår ”Lena kan simma-sång” tillsammans. Det var fint.

Skansen, Gröna Lund, biobesök, fina presenter & slantar – allt extra var det du & morfar som stod för.  Jag älskade middagarna hos er, god mat (alltid med efterrätt) och intressanta människor. Jag var inte mer än 7 år gammal när jag gav mig in i min första politiska debatt – motståndare var middagsgästen tillika socialdemokratiske riksdagsmannen Hans-Göran Franck. Spännande.

Jag ringde dig varje dag efter skolan, år efter år och du tog dig alltid tid. Du kallade mig mormors hjärtas ros och det var bara några år sedan du berättade vilken sorts ros jag var: Blekt aprikosfärgad. Lät vackert!

Nästan 97 år gammal har du nu somnat in, i lördags kväll på Danderyds sjukhus. Jag är innerligt glad att du inte var ensam. Ett innehållsrikt liv, där du som dotter till kommunistledaren Hugo Sillén var en del av ett stycke historia, har nu nått sitt slut.  Det känns oerhört tomt, oväntat tomt och väldigt sorgesamt. Tänk att det kan vara så, att förnuftet blir fullkomligen överöst av känslor. Jag vet ju att du kände dig färdig med livet, men nu när det är för sent känner jag mig inte färdig med dig…

Puss & kram mormor & tjingelibutt! <3

/ Ditt hjärtas ros

Fina dagar, tunga dagar

Den senaste veckan har i mångt och mycket varit fantastisk. I lördags var Kerstin, Åke & Sebbe här på middag (grillat förstås :-P) och till efterrätten anslöt även Jejje & Charlie. Summa summarum hade vi en riktigt trevlig kväll där såväl fotbollen som pilbågen kom fram 🙂

I måndags blev det både jobb och massor av umgänge. Hann ”avverka” Kerstin, Mickis, Hild, Tina, Danne, Alicia & Loke och jag färdades till Tierp såväl som till olika adresser i Våla. Bra dag!

Igår skjutsade Kerstin mig & Catla till veterinären, där vi hade tid för ett smärre ingrepp. En deformerad spene (hade fått en godartad men rätt stor utväxt) snyggades till och Catla struttar nu runt med otymplig tratt. Det är förstås viktigt att spenen får läka ihop utan hundtypiskt slickande.

Både igår och idag har jag blivit uppringd av läkare på Danderyds sjukhus, där min nästan 97-åriga mormor visade sig vara inlagd. Det är tufft nu men hur jobbigt det än känns hoppas jag att mormor snart ska få somna in och få frid… Jag & Tommie satt hos henne länge under eftermiddagen & kvällen och någonstans vill jag tro att hon kände vår närvaro. Och att hon hörde mig sjunga vår sång, ”Lena kan simma” eller ”Lena ji plivala” som vi sjöng på semestrarna i forna Jugoslavien. Fina lilla mormor <3

Verandafix & så’nt

Som så ofta dåligt med uppdateringar, men NU är jag iallafall här igen. Och jo, jag kan se tillbaka på ett antal fina dagar 🙂

Har bland annat pysslat med att betsa om våra utemöbler, köpt en ny loungegrupp & diverse andra inredningsdetaljer till verandan och jag måste säga att det blev himla fint. Hehe, det tog bara tio år att få till det 😉

I onsdags var jag, Jejje & lille Charlie över till Hild & Co. Jejje inledde med ett ridpass, men därefter satt även jag upp. En störtskön känsla att sitta på ”egen” häst för första gången! Jag blev faktiskt lite extra kär <3

Veckan har så här långt även bjudit på två pass träningsskytte, uteritt på ridskolehästen Cassie, en visit hos Kerstin (för att upprätta bouppteckning…) samt sist men inte minst: Förvärvsarbete. Imorgon blir det finväder & middagsgäster 🙂 🙂

Stockholmstripp & hemmaliv

I fredags var det ridning som vanligt och lördagsmorgonen inleddes med sedvanligt skytte, men därefter blev helgen allt annat än vanlig. På agendan stod nämligen grillkväll & övernattning hos  Jonas, Ngozi, Sten & Dexter 🙂 Även Jonas föräldrar var på plats och vi hade en riktigt mysig kväll, som även bjöd på en del överraskningar. Positiva? Ja, men rent egoistiskt var den ena faktiskt lite sorglig – man vill ju inte ha människor man tycker om alltför långt borta…

Efter frukost hos Jonas & Co i Täby blidde det en  tur till Djursholms begravningsplats, där vi planterade vid pappas grav och tog en vända med hundarna (ja, hundar är tillåtna där!). Därefter bar det av till mamma och snart 2-åriga Holly fick därmed sätta ner tassarna i ”riktiga” Stockholm (innanför tullarna 😉 ) för första gången. Och mamma fick en massa blommor på balkongen 🙂

Igår blev det ett par timmars förvärvsarbete, men sedan var det dags att göra helg igen. Kan inte minnas när jag & Tommie tillbringade en Valborgsmässoafton på tu man hand senast (förr Annelund & Vallentuna), men nu var det dags. Eller, hehe, jag inledde faktiskt med att fira solo – min äkta hälft ägnade sig nämligen åt att cykla de 5 milen runt sjön Tämnaren. Haha, insåg just att det var därför han smörjde upp mig med en underbar bukett liljor innan <3 🙂 😉

Idag har vi röjt och fixat, både på verandan och ute på tomten. Buskar har beskurits, en gräslig gammal snöbärsbuske fimpades totalt och planer för verandan tog form. Ska arrangera om matgruppen och dynboxen (den sistnämnda ska förses med en dyna och bli sittplats), oljebetsa möblerna, köpa nya dynor och komplettera med en loungegrupp i andra änden av den 7,5 meter långa verandan. Blir nog bra när det blir klart 🙂 Nu? Tv-soffan, så ha det!

Sömnlös i Våla

Solvalla sett från Hästsportens Hus.

Med tanke på att jag levde med kronisk värk i så många år så borde jag väl enbart vara tacksam över att det nu är sååå mycket bättre. Och jo, det är jag också för det mesta. Natten till idag, när jag låg sömnlös timme efter timme och kroppen värkte utav bara hel*ete, var det dock svårt att känna någon sprudlande glädje. Bara insikten om att nästkommande arbetsdag (läs idag) skulle bli med mindre än två timmars sömn i bagaget var rätt knäckande… Visst, jag kom upp när klockan ringde kl 04.15 och jag var på jobbet hela dagen MEN frågan är hur effektiv jag var?!

Som ung klarade jag det där med sömnlöshet utan problem. Vid denna mer mogna ålder funkar det betydligt sämre och jag har gått runt och känt mig småpackad mest hela dagen 🙁 Stupade i säng så fort jag/vi kom hem (kl 17.42), sov som en stock ett par timmar och återtog nästan mänsklig form 🙂 Snart är det dags att krypa ner i bingen igen, skönt!!