Min älskade pappa hette Ulf Wahlström och föddes 1929. Sina första levnadsår bodde han i Ålsten i Bromma, men därefter gick flyttlasset till Henrik Palmes Allé i Djursholm. Under ungdomsåren ägnade han sig mycket åt idrott, bland annat orientering och skytte. Då hans far dog tidigt tog han också ett stort ansvar för sina yngre syskon. Vidare så utbildade han sig till jägmästare, och arbetade under många år på Skogshögskolan vid Frescati i Stockholm.
Pappa och hans första fru Gun bodde under en tid i Södertälje och de fick två barn tillsammans, nämligen Håkan 1959 och Kerstin 1962. Efter skilsmässan träffade pappa Cissi, tillika min mor. Under några år, då pappa jobbade inom ett SIDA-projekt, bodde han och mamma i Indien och under denna tid fick de sonen Åke 1968. Efter hemkomsten till Sverige kom så småningom sista barnet 1970, och det var jag. Efter mina föräldrars separation flyttade såväl pappa och mamma till den då nybyggda förorten Akalla på Järvafältet.
Min pappa var akademiker, men också mycket praktiskt lagd. Praktisk skogshantering ingick i hans utbildning, och utöver detta var han på amatörbasis en duktig frisör och fotograf. Under åren i Indien ritade pappa även en del kläder. Utöver vad som nämnts så ägnade pappa åtskillig tid åt besök på Täby Galopp och Solvalla, jakt och matlagning och för de utvalda var han också en mycket god lyssnare och lojal vän.
Inom skolan var pappa en oerhört hängiven förälder, som var aktiv i Hem och Skola-föreningen, ordnade lägerskola för min klass etcetera. Under årens lopp kom han faktiskt att ta sig an många av de barn och ungdomar som saknade egna starka fadersgestalter, och bidrog därmed till att forma långt fler än den egna barnaskaran om fyra.
Efter pensionen flyttade pappa ut till Gisslingö i Roslagens skärgård. Där levde han ett mycket spartanskt liv, utan rinnande vatten och toalett, under nästan 10 år. Inga andra bofasta fanns på ön, till sällskap hade han katten Stisse och den engelska springer-spanieltiken Ina. Det var också här pappa, efter en tragisk drunkningsolycka, slutade sina dagar den 22 april 2004. Min mamma Cissi stod, trots att de sedan länge var separerade, vid pappas sida in i det sista.
Pappa, jag älskade och älskar dig så innerligt. Saknaden är fortfarande stor och jag kommer aldrig att förlika mig med att inte få höra din röst och dina kloka ord som jag emellanåt såväl behöver. Jag kommer heller aldrig att glömma att du, på både gott och ont, är en stor del av den person jag blivit.
Fortsätt att vaka över oss, älskade älskade pappa.
Östervåla den 20 november 2014
// Din dotter Maja
Så fint det kändes att läsa dina minnesord. Du har en lysande förmåga att
välja ord. kram mamma
PS För första gången i mitt liv skriver jag nu en kommentar. Vi får se hur det går.
Cissi >> Jo mamma, det gick ju alldeles utmärkt! 🙂 Och mycket gott att höra att du tycker om det jag skrivit. Stor virtuell kram till dig!
Hej, Maja,
Jag har av och till förgäves försökt hitta din fars adress på nätet för att kunna få kontakt med honom och tala om gamla minnen och bekanta från tiden då jag som tjugoåring arbetade på Skogshögskolan som var min första riktiga arbetsplats. Jag har goda minnen av honom och våra samtal och är ledsen att det inte längre är möjligt att få kontakt med honom.
Med vänlig hälsning,
Eva wiberg
Eva >> Jag är övertygad om att min älskade far hade uppskattat att höra ifrån dig, och jag blir själv glad att du gav dig till känna. Känns fint att veta att det finns andra, och för mig tidigare okända, människor där ute som tänker på pappa <3
Din text är ff lika fina orden tycks vägda på guldvåg.Jag har också tittat på den
fantastiska catlafilmen. cissi
När jag letade efter Cissi hittade jag din minnestext om Ulf som var en nära vän till mig. Jag skriver om honom i mina minnen. Kan du ge Cissi min e-postadress hon minns mig nog. Nils-Erik Nilsson basingebokbinderi@gmail.com
Nils-Erik Nilsson >> Hej! Jag lämnar din e-postadress till mamma så hör hon säkert av sig. Känns fint att höra ifrån en vän till min älskade far! Ditt namn känns väldigt bekant, men jag kan inte riktigt placera dig. Med vänlig hälsning, Helena (”Maja”)