Nyligen var min familj ute för att fira brorsan Åkes födelsedag. Efter en god middag skojade min mamma, tillika Sebbes farmor, till det lite och sade till sitt barnbarn: “Du vet väl Sebastian att faster inte är någon riktig flicka, nä förstår du, hon är en kille med bröst”. Sebbe tog genast fasta på detta och har nu, för gud och alla människor, glatt berättat att hans faster (=Storkelina) “är ingen riktig tjej utan en kille med tuttar”. Detta har medfört att jag på Sebbes dagis, och i resten av Järfälla, numera är känd som transvestit 🙁 Värst av allt är att jag är helt övertygad om att lille Sebbe inte alls tror att jag egentligen är en kille. Nä, han tycker bara att det är rackarns kul att säga det…

Ska erkänna att jag ivrigt försökte pränta in sanningen i den ungen mannen när jag satt barnvakt på långfredagen. Tror dock inte att han hade lust att ta till sig den färglösa och tämligen ointressanta verkligheten ännu.