Frågan om olika typer av förbud mot muslimska klädedräkter, vilka döljer ansiktet (ex.vis burka och nikab), väcks allt oftare i Sverige. Oftast diskuterar man förbud i skolor eller på vissa typer av arbetsplatser, men centerpartisterna Staffan Danielsson och Lennart Pettersson går längre än så: de vill ha ett generellt förbud mot burka och nikab i Sverige. Nämnda herrar har väckt frågan i en motion till riksdagen och detta har föranlett många upprörda känslor.
Personligen tycker jag att varje förbud som leder till inskränkningar i våra medborgerliga, demokratiska rättigheter (ex.vis beträffande tryckfrihet, åsiktsfrihet, religionsfrihet) är förkastligt. Självfallet äger alla rätt att klä sig hur de vill, tycka vad de vill osv – tummar vi på det är vi jäkligt illa ute. Vad man däremot måste komma ihåg är att om man väljer att utnyttja sina rättigheter i varje enskild situation stöter man ofrånkomligen på problem; några tydliga exempel följer här:
1) Är man nazist, och väljer att stoltsera öppet med det (ex.vis genom uniform, armbindel, tatuering), kommer man inte att få jobb hos Judiska Församlingen i Stockholm. Är det diskriminering eller logik?
2) Om man går till en bank, som av samtliga kunder kräver identifiering vid ex.vis kontantuttag, iklädd burka/Kalle Anka-mask/nikab/ rånarluva får man inte ta ut några pengar. Är det diskriminering eller logik?
När det gäller skolan ska man självklart få klä sig som man vill, men skolan måste då också ha rätt att kontrollera (visitation?) att elever inte bär med sig otillåtna hjälpmedel till skrivningar, att en elev är den han/hon utger sig för att vara (identifiering) osv. Och eleverna i sin tur måste naturligtvis vara skyldiga att underlåta sig dylik kontroll. Min lösning är att man på banker, i skolornas aulor m fl ställen placerar så’na där skärmar som finns i vallokalerna = perfekta ställen för identifiering etc. Vem/vilka som ska handha och bekosta proceduren? Det har jag inte riktigt tänkt ut ännu 😉