Att skriva bra utan att ha något vettigt att skriva om är mer eller mindre omöjligt. Detta är något som har blivit ett litet aber för mig – jag känner mig inte särskilt inspirerad för dagen och då är det ruskigt svårt att få till nå’t vettigt 🙁 Då en ung släkting, som har drabbats av bröstcancer, dessutom har börjat blogga om sin “vardag” med sjukdomen känns det närmast förmätet att skriva om totalt (eller åtminstone relativt) oviktiga saker…

Kanske är det emellertid så att människor behöver det okomplicerade som kontrast till världens och livets tråkigheter? Möjligen kan jag bidra med något litet någon gång, fast just nu känns det som sagt inte så. Vi får se, kanske är det så att denna blogg sjunger på sista versen. Å andra sidan vet jag att jag har trott så förr och då har inspirationen kommit tillbaka. Den som lever får se, men jag tänker i alla fall inte fortsätta att skriva här för att jag måste för det måste jag ju faktiskt inte. Eller?! 😉

/ Storkelina – tvivlaren