I morse stack Tommie hemifrån före mig – själv skulle jag åka med grannen Christian. Lite lätt yrvaket klev jag ut genom ytterdörren och möttes av lilla Bus, som betydligt mindre yrvaket satt och bollade med en näbbmus. Musen var stendöd, men då jag tycker att det där mördandet av små djur är ruskigt obehagligt så tvingade jag bara fram ett krampaktigt ”duktig katt”” och pinnade förbi i ilfart. Bus nöjde sig dock inte med den bristfälliga uppmärksamheten utan jagade efter sin matte, som nu stod ute på grusvägen och väntade på sin limousin. Med en liten näbbmus, i detta skede placerad vid mina fötter, ringde jag förskräckt till Tommie som lät mig förstå att jag måste berömma och klappa om den blodtörstiga ordentligt. Sagt och gjort = en helnöjd Bus plockade upp sin mus och sprang hem igen…

När jag kom fram till jobbet så väntade en liten överraskning: Kollegan Majsan ville uppmuntra min frigörelse från nikotinmissbruket och hade förärat  mig med en jättesöt present och ett fint kort. På det sistnämnda fanns bland annat de vackra orden ”Den är aldrig ensam som är i goda tankars sällskap” och det är ju bara SÅ sant!

Dagens lunch intogs, tillsammans med ett antal arbetskamrater, vid kollegan Annicas kolonistuga. Vi hade tur med vädret, och det var både gott och supertrevligt 🙂 Jag blir för övrigt oerhört fascinerad över att det finns dylika små oaser i Sveriges huvudstad. Den som har turen att lägga beslag på både kolonilott och stuga får helt enkelt anses vara enormt lyckligt lottad (fyndigt va?! 😉 ).

Bilden gör den ingen rättvisa, men presenten som stod på mitt skrivbord i morse var urfin!'

Annica på språng framför sitt lilla kråkslott.

Här har det förberetts med drycker & snacks...

... och det var riktigt smarrigt 😛