Efter att ha gått med lite lätt halsont i över en veckas tid så var det i torsdags dags för lite mer rejäla tag (i halsen då 😉 ) och därmed parkering i sjuksängen. Kände mig dock betydligt piggare redan under fredagskvällen, och i går var jag så pigg att jag orkade vara social MEN det var tydligen för tidigt. Jodå, i eftermiddags började det återigen gå trögt att andas och svalget känns bedrövligt grötigt så nu känner jag mig med andra ord inte alls så kurant längre 🙁

I torsdags morse var det fullt ös i stugan och detta trots att jag själv var allt annat än alert. Finkissen Bus hade tagit in en skogsmus som hon var givmild nog att stoppa i munnen på lilla Catla, och den sistnämnda ville förstås inte släppa i från sig sitt fiiina byte. Nix, efter att ha hittat “ekipaget” under soffbordet så forcerades hund/kattluckan och därefter följde den vildaste dans ute på tomten. Catla sprang runt med sin mus (tacksamt nog redan en “änglamus”…), ruskade den, bollade med den, jagade Bus med den, lät sig jagas av Bus osv osv. Det kändes faktiskt som en hel evighet innan jag lyckades kalla in min vilda valp och plocka bort det stackars offret. Precis vad jag var sugen på med feberfrossa och bankande skalle… eller inte!

I detta nu sitter jag i soffan och fantiserar om glass (skulle ju vara SÅ skönt för halsen). Är således i valet och kvalet mellan a) att skicka i väg maken till en affär eller b) att göra egen glass. Hm, undrar vilket som är enklast?! För MIG 🙂

/ Storkelina – den ynkliga