Catla har fått lugnande och sover gott medan veterinär Per Eksell sanerar munhålan.

I eftermiddags blev det ytterligare ett veterinärbesök för Catla. Då andedräkten inte hade blivit det minsta bättre (snarare värre…) sedan förra besöket så befarade jag att hals-infektionen fortfarande var i full gång. Det sistnämnda visade sig emellertid vara fel, för halsmandlarna var inte alls så svullna och halsen var inte längre nämnvärt röd. Nix, efter det att fröken Catla fått sig en dos med lugnande och kunde undersökas riktigt ordentligt så visade det sig däremot finnas diverse småskräp i munhålan. Trots tandborstning och ung ålder så hittades såväl beläggningar och lite tandsten som diverse slask mellan några av tänderna samt i en djup tandköttsficka. Alltid lär man sig nå’t nytt! Jag var nämligen hyfsat säker på att något dylikt inte kunde drabba en så’n ung vovve. Nu blir det alltså till att borsta ÄNNU mera och framför allt: Att hålla rent på de olycksdrabbade ställen som veterinären pekade ut.

Annars är läget skapligt om man bortser från att även jag tycks ha fått en släng av Catlas åkommor. Har tydliga känningar i halsen och snorar av och till, MEN jag blir inte ett dugg förvånad om jag helt sonika sover bort det hela. Det är ju faktiskt inte alldeles sällan som det funkar på det viset 🙂

/ Storkelina