I går tog SSK:s sorgliga hockeysäsong slut, den sämsta på 112 år och totalt 90 säsonger 🙁 Såå trist hur det har blivit, men förhoppningsvis så är botten redan nådd = den enda väg som återstår är FRAMÅT/UPPÅT.

Denna onsdag bjöd på färsk pasta med strimlat fläskkött och ädelostsås till middag, och middagsbordet (i dag soffbordet…) delades med såväl finaste Tommie som granntösen Jejje. Den sistnämnda var för övrigt ett mycket välkommet inslag, för bortsett från Tommie och min underbara familj så verkar det för dagen som om delar av omgivningen har blivit skvatt galna. Jisses, så sent som i förmiddags så var jag fullt beredd att ta Tommie, mamsen & brorsan med familj under armen (typ!) och flytta till yttre rymden. Kanske rentav till ett annat solsystem… För den som inte hängde med så fick Jejje denna gång symbolisera det högst normala i tillvaron 🙂

Annars så har det pluggats för fullt inför morgondagens dugga (högskole/ universitetstugg för prov), gosats med våra päls- och fjäderprydda samt sist men inte minst käkats kärleksmums 😛 Livet är inte så tokigt om man bortser från ett eller annat störande element 😉

/ Storkelina – inför morgondagen