Efter några veka sjukdagar är jag åter i skaplig form och helgen blev finfin 🙂 Medan Tommie & Åke var till Kumla och shoppade (grabbar… 😉 ) liftade jag till stallet med ridkompisen Ann. Därefter blidde det dusch, en vända huvudvärk och lite sömn innan matlagningen tog vid. Helstekt kotlettrad, potatisgratäng, gräddsås & gelé stod på menyn och utöver mig & Tommie så avnjöts middagen av Åke, Jenny, Sebbe & Matte. Trevligt! 🙂
I går var Tommie iväg till skjutbanan och då passade jag på att njuta av finvädret genom att spåra med Catla. Alltid lika kul, för Catla älskar det verkligen och nöjd hund = glad matte. För Hollys del blev det inget spår, för hon är fortfarande nybörjare och då behövs det två människor (en att spåra upp och en som släpper hund). Skillnaden med Catla är att jag själv kan trampa upp ett spår, gå hem, låta spåret ligga till sig och någon timme senare ge mig ut med hund, sele och spårlina (Catla spårar alltså mig fastän jag är med). Krångligt? I realiteten inte!
I dag fick en av Tierps Ryttarklubbs gamla trotjänare vandra vidare till de evigt gröna ängarna. Fina, fina 24-åringen Cadde – en underbar häst, som var såå full i bus när jag red honom bara för några veckor sedan <3 Nu slipper han i alla fall ha ont mer, han fick gå med värdigheten i behåll. Men tänk, fastän jag visste vad som var på gång så har tårarna runnit i massor nu när det blev ett faktum. Inte lätt att ha så mycket känslor som jag har…