I går morse bar det av till Tierps Ryttarklubb och det var en rackar’ns tur att jag var där i god tid innan ridlektionens början. Min ståtlige vapendragare Cassie tog nämligen emot i full skitmundering och hade därmed gått från nästan vit till fläckig över hela kroppen 🙁 Det krävdes både en rejäl dos av tid och genomgång med tre sorters borstar för att få honom i riddugligt skick… Hursomhelst, hoppningen (första på honom sedan min avsittning i augusti) gick fint och allt slutade i frid och fröjd 🙂

Eftersom det var så kallad anläggningsdag på ridklubben, där massor av kvinnor/män/barn deltog, så blev även jag kvar ett gäng timmar. Hamnade i “krattgänget” som inte bara krattade, utan även rensade fasadkanter från ogräs och designade om delar av gårdsplanen. Hårt arbete, som belönades med korv med bröd & fika och – för dem som ville – middag & fest på kvällen. Skippade dock det sistnämnda, då jag tyckte att det var väl hårt att Tommie skulle behöva köra tre vändor tur & retur Våla – Tierp.

Lördagskvällen spenderade vi i stället hos Cicci, Mats & resten av familjen. En massa pladder, någon öl och kaffe (med Jameson, farinsocker & grädde 😛 ) stod på agendan innan det var dags för sängen vid 02-tiden. I dag? För min del en heldag med hopptävling (som publik då 😉 ) i Bälinge och det var förstås Wilma som stod i fokus 🙂 Felfri ritt, en rosett, glada miner och en härlig dag var vad vi fick med oss hem. Summa summarum, en toppenhelg 🙂 🙂

Den här kameravinkeln fick 173 cm höga Cassie att se ut som en tax.

Ordentligt avborstad Cassie (skulle dock behövt blekmedel), som har en nyplastad hov och därför går i sjukhagen.

Wilma är sjukt snabb på att lära sig banor! Räcker egentligen med en blick på banskissen.

Wilma & Athena.