Skrev för en tid sedan att man ska ta vara på alla livets dagar och inte bara leva för nästa helg, nästa semester etc. Har nu spunnit vidare på detta och funderat över vilken relation människor har till sina jobb. Tycker mig se alltför många som ständigt gör avkall på det de helst vill göra till förmån för sina arbeten. Ett jobb kan vara roligt/stimulerande/utvecklande osv, men framförallt är det en försörjningskälla och knappast meningen med livet. Att invänta framtiden och pensionsåldern för att förverkliga sina drömmar är mer än vanskligt; det enda vi kan vara helt säkra på är att vi lever här och nu. Så gnag lite på bandet till ditt jobb (om du känner dig träffad) och ägna dig lite mer åt det som verkligen betyder något för dig.

Storkelina – Livsstilspolisen