Igår åt jag, Tommie, Kerstin, Åke, Jenny, Sebbe & mamma en härlig middag tillsammans. Det kändes riktigt gott att samla familjen, prata lite och utbringa en skål till mormors minne. Och till minne av alla andra nära och kära vi har förlorat… Jag märker att jag har ett väldigt stort behov av att ha mina närmaste nära mig när det händer tråkigheter <3

Idag var det dags för tävling och jag kan väl bara konstatera att tävlingsledningen/sekretariatet gjorde en betydligt bättre insats än jag. Usch så illa det gick, är inte alls i form.

När vi kom hem gick jag ut och lade ett spår till Catla, och när det fått gotta till sig några timmar gick jag & lilla c ut för att jobba. Hehe, det gick inte alls så för första gången sedan Catla var valp var jag tvungen att avbryta spåret. Vår lilla dam var inte alls i spårform, vilket fick sin förklaring någon timme senare. Catla började darra och flämta, så jag tog tempen på henne och hon visade sig ha feber. Verkar bättre nu, men håller henne förstås under uppsikt. 

Under kommande vecka blir det läkarbesök, ett par turer till Stockholm men framförallt: Återhämtning. Med allt som varit de senaste månaderna, och med allt som är med anledning av mormors bortgång, började jag känna mig enormt pressad. Så många måsten och så lite ork, kände att jag var tvungen att lägga i bromsen INNAN jag stövlar in i den berömda ”väggen”. Svårt att förklara, men vid det här laget har jag tämligen god självkännedom och jag känner att jag måste få tid (och ork) att bara finnas till. Andas och andas ut. Låter det flummigt? Det gör inget, inte så länge JAG förstår. Lev väl!