Nobbar Facebook, men…

Vet inte hur många som sagt att jag bara “måste ha Facebook”. Har sagt att jag inte tror att det är något för mig och har då fått veta hur fantastiskt kul det är att bli kontaktad av folk man inte sett/hört i från sedan man gick i plugget etc. Tänker då att jag redan har kontakt med de jag vill ha kontakt med och att jag gärna undvarar de så kallade vänner jag inte hört något från på 20 år. Är jag helt ute och cyklar? Eller skulle det vara väldigt givande för mig att bli “poked” av Pelle Päron, som gick i min parallellklass i årskurs 6 och som jag inte hade något gemensamt med ens på den tiden? Nä, möjligt att jag går miste om något stort, men jag chansar och förblir en omodern samhällsmedborgare utan Facebook. Men, en liten blogg kan väl inte vara fel tänker jag? En dagbok och ett bildarkiv för mig och kanske en receptbank för de närmast sörjande. Och vem vet, de där vännerna som jag är urusel på att höra av mig till kanske får lite bättre koll på vad jag gör 🙂 Sist men inte minst, jag älskar att klä mina tankar i ord och kanske blir det lite tystare på jobbet om jag skriver av mig lite.

Kram kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.