En gång för lääänge sedan, jag var i alla fall tämligen ung, hade jag och min kusin varit och ätit kräftor. Mätta och glada i hågen lämnade vi så småningom tillställningen i sällskap med en ännu oäten kräfta. Jag, som kan vara rätt så blödig, tyckte att han såg så ensam ut på sitt fat… Att han var död och just inte kände någonting alls fäste jag ingen större vikt vid just då. Hursomhelst, jag kom på den briljanta idéen att lilla kräftan säkert skulle tycka att det var kul att åka lite buss. Jag, min kusin och kräftan ställde oss således och väntade in buss 509 mot Djursholms Torg. Jag och kräftan steg på bussen, jag bad att få betala för honom samt frågade om busschauffören kunde vara så vänlig att hjälpa honom av vid Solna Station. Jag har för mig att den humoristiske busschauffören faktiskt tog med kräftskrället, men det vågar jag inte svära på. Man kan säga att jag gjorde en typisk Storkelina, dvs något helt skruvat men rätt oförargligt. Folket på bussen fick sig i alla fall ett gott skratt och jag den uppmärksamhet jag så förtvivlat sökte, alla nöjda och glada med andra ord

Mera knas följer nästa torsdag / Kram