Bloggens första Storky Girl presenterades i förmiddags, och för den som vill lägga till garderingar eller ändra är nr 1 Trubadur i avdelning 3 ett måste. Allt enligt min kollega Gunilla, och ett så’nt tips kan jag ju inte negligera 🙂

Ännu en arbetsvecka till ända, men landstället får stryka på foten till förmån för en viss liten Livias dop i morgon. Presenten är klar, men det för oss tjejer så vanliga klädproblemet återstår… Lyckliga Livia, som inte behöver tänka på så’nt! Hon får glatt bära samma dopklänning som mamma Anne, morbror Tommie och många andra av släktens små ligister har burit. Alla som döpts i denna kreation har fått sina namn broderade på klänningen, en jättefin tradition och något att rekommendera. Det är blir ju inget slitage att tala om på en dopklänning, eftersom den bara används vid ett tillfälle per barn. Man borde alltså kunna döpa massor av barn, ett i taget alltså, i en och samma klännning.

Funderar för övrigt på att själv inbjuda till trippel-dop inom kort, för varken jag, min mamma eller min mormor är döpta…