På långfredagen var jag barnvakt åt Sebastian 5 år. Jag lärde honom en massa bra saker, fast jag är inte helt övertygad om att hans mamma & pappa håller med…
Själv fick jag utså smärtande och domnande ben, vilka användes som “bro” för ett gäng av Sebbes soldater och vilda djur. Jag fick på inga villkor röra på benen, men generöst nog fick jag lov att sova om jag ville. Lättare sagt än gjort i det läget kan jag lova.
Från full krigsmundering till att somna sött i soffan var steget inte särskilt långt, men ändå ett smärre under att jag lyckades hålla mig vaken hela kvällen. Det är fantastiskt hur mycket energi som ryms i en 5-åring…