För länge sedan, närmare bestämt i mitten av 80-talet, var det väldigt modernt med så kallad etappklippning. Jag, som var i tonåren, tyckte att min då snart 40-åriga mamma behövde piffas upp lite grann. Mitt förslag var etappklippt hår för mamsen, som litade på mig så till den milda grad att hon släppte lös mig med saxen. Att jag tidigare aldrig klippt i annat än papper spelade mindre roll… Glatt påbörjade jag således klippningen med att lyfta upp allt det övre håret och klippa rakt av. Hm, vad svårt det blev att klippa etapper av hår som redan låg på golvet 🙁 Mamma, som nu fick tillgång till en spegel, tyckte att det var dags att avbryta projektet medan det ännu fanns något hår kvar. Sårad och lite skamsen lade jag i från mig saxen.
Dagen därpå gick min fåfänga och tidigare långhåriga mamma till jobbet och blev utstirrad förstås. Senare samma dag var det dags för ett frisörbesök (undrar varför?). Frisören, som var en vänlig själ, försökte uppmuntra mamma och sade att “det ser ut som början till en bobklippning”. Mammas nya frisyr blev sedermera en “bob” och faktiskt början på en ny era – den utan min långhåriga mamma.