Jag har aldrig brytt mig om det där med mobiltelefoners design; bara det har gått att ringa, ta emot samtal och skicka/ta emot sms har jag varit fullt nöjd. Har således haft en gammal och rätt trist lur i handväskan. Häromdagen sade Tommie till mig att “du måste ju för fan skämmas när du plockar upp den där ur väskan”. “Näää” svarade jag… När han erbjöd sig att åka och köpa en ny telefon (själv hade jag andra planer) ställde jag trots allt upp (vad snällt av mig) och valde snabbt ut en modell på nätet. Tommie kom sedermera hem med min nya, lila och alldeles underbara lilla telefon – en Ericsson W380i. Och vad hände, jo jag är ta mig tusan kär i mobilskrället! Den är så himla Storkelina på nå’t vis 🙂
P.S. Jag har självfallet skaffat en matchande lila handväska också. D.S.