Under några år spenderade jag mycket tid med min gode vän Patrik. Vi gjorde allt från att äga häst och gå på trav tillsammans till att äta god mat, kolla på film eller bara snacka – helt enkelt så’na saker polare gör. Då vi aldrig varit annat än just vänner blev Patrik mycket förvånad en gång när han frågade “hur är läget?”. Jag svarade något i stil med “jo sådär, men jag känner mig lite småpilsk”. Patrik blev alldeles knäpptyst – därefter kom ett bubblande skratt följt av “men Helena, vad fan sitter du och säger?”. Jag fattade absolut ingenting – det var väl inte så konstigt om jag kände mig lite sur och grinig? Det var den dagen jag lärde mig skillnaden mellan orden “pilsk” (kåt, sexuellt upphetsad) och “ilsk” (vars innebörd jag ville få fram)… Bättre sent än aldrig, men än i dag tänker jag till innan jag säger ilsk för att riktigt försäkra mig om att det blir rätt – det kan ju bli väldigt galet annars 😉