I våras träffade jag en före detta kollega; vi käkade, drack vin och pratade om både ditt & datt. Den tidigare kollegan nämnde att hennes unga dotter en tid dessförinnan ställt frågan “Mamma, varför har du så långa tuttar?”. Vi skrattade åt det hela varpå jag kläckte ur mig “Barn är för häftiga, de är så himla ärliga”… Hm, vad jag ämnade säga var förstås inte att barn är ärliga och att kvinnans tuttar verkligen var/är långa – jag menade rätt och slätt att barn är härliga. Oops så fel det kan bli ibland 🙁 Vad mamman svarade sin frågvisa dotter framgick aldrig, men det hade förmodligen varit intressant att höra 😉