Den 25 juni lämnade Michael Jackson jordelivet. Efter en alltför kort levnad, som tycks ha varit turbulent i många avseenden, har han nu förhoppningsvis funnit frid. De lögner, rykten, rena spekulationer och i vissa fall sanningar som nu skapar arbete för journalister världen över når förhoppningsvis aldrig vårt himmelrike…
Under kvällen har miljontals människor kunnat följa den offentliga ceremoni, som hölls till Michael Jacksons minne, i Staples Center i Los Angeles. Det är svårt att göra en dylik mediacirkus till något värdigt och stundtals blev det mest ett svårsmält spektakel. Fast kanske en sådan stor artist, som Michael Jackson ändå var, kräver en ceremoni av detta format? Det kanke hade varit än mer ovärdigt att låta en av vår tids största stjärnor passera obemärkt förbi? Jag vet inte, men vad jag med säkerhet kan säga är att jag stundtals blev oerhört berörd under kvällens TV-sändning. Det korta avskedstalet från dottern var fullkomligt hjärtskärande…
Jag hade egentligen bestämt mig för att inte skriva ett enda ord om Michael Jacksons död. Detta eftersom jag närmast mått illa av alla skriverier i pressen och tycker att det är viktigt att dödsfall och tragedier hanteras på ett respektfullt sätt. Efter att jag, som inte ens varit något stort fan, blivit så tagen av Michael Jacksons tragiska liv och bortgång kunde jag dock inte låta bli längre. Så nu gör jag som så många andra och säger mitt farväl till en person jag aldrig ens har känt. Hoppas att du, Michael, äntligen har fått ro och att vår världs faror och hot aldrig mera når dig.
Som ett gammalt Jackson-fan får man hoppas att hans musik, banbrytande videos, fantastiska konserter och andra goda gärningar så som den artist som gett mest till välgörenhet, är det som folk flest kommer minnas och uppskatta när media har uttömt alla andra ämnen som finns att skriva om denna genialiska och i många stycken tragiska man. Man får hoppas de värsta belackarna och lyckosökarna nu lämnar honom ifred.
R.I.P.