I dag är det hela 21 år sedan min morfar, Sven N.Storck, gick bort i förtid. Jag är så ledsen över att jag inte fick lära känna honom bättre som vuxen, för han var en fantastisk människa och hade oerhört mycket att berätta. Nedan kommer jag helt kort att berätta några av de rätt unika saker han var med om under sitt yrkesliv.

Redan som mycket ung blev han universitetslektor i ryska och det ryska språket skulle sedan komma att följa honom genom hela hans liv. Morfar översatte ett antal böcker från ryska till svenska och år 1947 skrev han själv boken “Några moderna ryska författare”. Han mottog också Maxim Gorkijs litteraturpris i dåvarande Sovjetunionen och tolkade åt bland andra den ryske presidenten Nikita Chrustjov och Jurij Gagarin (den förste människan i rymden). Under många år var han chefredaktör för tidskriften Nyheter från Sovjetunionen (den svenska editionen av en propagandatidskrift som utgavs av Sovjetunionens kommunistiska parti).

Familjens minnen av morfar kommer naturligtvis aldrig att dö ut, men om vi någon gång behöver hjälp att plocka fram bilder från våra inren kan vi få god hjälp av en massa fysiska ting. Det ovan nämnda litteraturpriset innebar en mängd rubel in i kassan, men som bekant fick den sovjetiska valutan inte föras utanför unionens gränser. Morfar blev således tvungen att shoppa friskt, och just litteraturpriset renderade bl a i en mycket dyrbar servis som fortfarande finns kvar. Efter mötena med president Chrustjov förärades morfar en guldklocka med inskriptionen “Till Sven Storck från Nikita Chrustjov” (fast på ryska då’ra) och foton av morfar och Gagarin har jag i mitt album. Sist men inte minst så har ju mormor en hel massa böcker och tidskrifter som bär morfars namn. Ack vad jag beklagar att jag inte kan prata med honom och ställa tusen frågor…

Hoppas att du vilar i frid morfar, även om jag vet att du inte hade någon gudstro. Lena ji plivala!