Teo - här en symbol för tröttheten och godheten

Semestern är över för denna gång och en tung arbetsdag är redan avklarad. Jisses vad jobbigt det var 🙁 Hade bara jobbat en timme när min arma kropp fick nog, men var såklart tvungen att stanna några timmar till. Efter tre veckor med mestadels lugn och ro på landet blev jag dessutom fruktansvärt trött över att träffa så mycket folk. Jag orkade knappt lyssna på de andra; än mindre prata själv = olikt mig. Ack, ack – hoppas att morgondagen blir bättre.

Surfade runt lite på kvällstidningarnas nätupplagor, usch. Syskon har ihjäl varandra, pappor mördar döttrar, andra tar livet av sina partners. Snacka om nattsvart och deprimerande läsning 🙁 Frågan är hur samhället ska komma till rätta med allt detta våld? Har faktiskt inte några som helst idéer om hur politikerna, (kriminal)vården och medborgarna ska kunna vända den negativa våldsspiralen… Går det ens att göra något? Hårdare straff är ju en tanke, men tycks inte hindra folket på andra sidan Atlanten från att begå grova brott. Tacka vet jag våra husdjur, som är raka, ärliga och till 99,9 % godhjärtade individer 🙂