Härom kvällen låg jag och Tommie och småpratade innan vi skulle sova. Tommie sade bland annat att han inte förstår sig på folk som bara bryr sig om bilars utsidor och skiter i hur de ser ut invändigt. “Detsamma gäller ju hur folk ser på andra människor” sade jag. Vissa bryr sig enbart om ett vackert yttre och struntar fullkomligt i inre egenskaper. Det ena ledde till det andra och jag frågade slutligen min käre make vad han egentligen värdesätter mest hos mig; mitt yttre eller mitt inre. Jag tillade också skämtsamt att vad han än svarade skulle det bli fel (jag är ju kvinna 😉 ). Utan att tveka nämnvärt meddelade Tommie att det självklart är mitt inre han värdesätter mest. Naturligt nog kontrade jag med “jaså, du tycker att jag är ful?!” (följt av skratt) varpå Tommie svarade: “Nä, men hade det inte varit för ditt inre så hade jag aldrig stått ut med din utsida”. Hm, vad sade min man egentligen? Jo, att jag ser så jävlig ut att han inte skulle stå ut om det inte vore för mina inre kvaliteter… Som tur är känner vi varandra mycket väl, så det ansträngda men misslyckade försöket att säga något fint och riktigt ledde till gapskratt. Ack så fel det blir ibland och vilken tur att jag vet vad Tommie menar och inte lyssnar så noga på vad han faktiskt säger 🙂