Varje gång lille Teo sätter sig ner för att göra “det stora” känner jag mig som en fullständig idiot – jag står nämligen och stirrar på det som sker. Problemet är att om jag inte gör det så kan det hända att jag så att säga “tappar bort” resultatet; det räcker liksom med att jag tittar bort några sekunder och att Teo tar ett steg åt sidan för att “det hela” ska trollas bort i en lövhög eller nå’t (går ändå bra att trampa i…). Jag har således inget val utan kommer även fortsättningsvis att stå där och glo. Inte särskilt festligt och kanske rent av genant för lille Teo (vi människor har ju förmånen att få vara ifred när vi ägnar oss åt dylika aktiviteter), men jag har inget val 🙁 Någon som känner igen problematiken? Nää, jag trodde inte det heller  😉