Det gör ont i mig varje morgon (särskilt i dag!) när Tommie går till jobbet – han tror nämligen att han är nå’n superhjälte och gör det iförd kortbrallor 🙁 Förvisso har han, så länge vi varit tillsammans, skippat långbrallorna till långt in på hösten, men i år är det rekordlänge. Varför? Jo, en chaufförskollega vid namn Jojje (ve honom) fick för sig att utmana Tommie om vem som bär korta benkläder längst. Aj, aj och stackars Jojje, för Tommie ger sig aldrig. Det kommer att bli en lång och kall vinter för bägge herrarna och mitt lidande fortsätter…

Skrev i går om min senaste mani, dvs att lyssna om och om igen på låten When I Need You. Det dröjde inte länge innan Tommie började protestera; nu “får” jag bara lyssna med lurar eller när jag är ensam hemma. Hm, ska man behöva tolerera så’nt? Nä tänkte jag och lyssnade i alla fall, varpå Tommie kontrade med att sätta på en fruktansvärd julsång med gruppen Just D. I en stenhård kamp om vems låt som skulle dominera höjdes volymen på bägge CD-spelarna. Vem som vann? Ingen, men man kan nog säga att grannarna förlorade 😉

Om någon tycker att vi verkar en smula omogna i vårt hem så stämmer det inte alls. Vi är oerhört mogna, men med barnasinnena i behåll 🙂 Och eftersom vi inte har några barn att agera förebilder för här hemma så funkar det utmärkt!

Kramisar Storkelina