Att jag inte har något körkort tycks bekymra omgivningen mer än det bekymrar mig. Under många år har det tjatats från olika håll; värst har Tommie och arbetskamraterna Annica & Ylwa varit och häromveckan tyckte även Jonas att det var dags att börja ställa krav. I mitt tycke smått orimliga sådana 😉

I går var det ett fasligt tjat på Tommie i ett helt annat avseende: jag hade inte öppnat min post och det var plötsligt SÅ bråttom att göra det. Jag fattade ingenting och sade att han gärna fick öppna brevet från Transportstyrelsen; att trängselskatten adresseras till mig beror ju enbart på att jag står för bilen. Tommie insisterade dock på att jag skulle öppna själv, och ganska snart förstod jag varför. Denna gång var det inte frågan om trängselskatt utan i stället hade jag fått blanketter för ansökan om körkortstillstånd hemskickade. Undrar hur det kan komma sig?! Blir inte förvånad om jag snart har en tid för synundersökning och ska gå en handledarkurs tillsammans med min man också…

Är det månne konspiration på gång? Har Tommie, Annica, Ylwa och Jonas gått samman för att gemensamt attackera från alla håll? Försöker de tillsammans att tillintetgöra mina möjliheter att fly undan? Oj vad jag känner mig trängd, men det är samtidigt ganska mysigt med detta enorma engagemang 🙂

/ Storkelina – den blivande trafikfaran?

P.S. Om jag tar körkort så kommer jag adrig att vara fyllechaffis åt någon. Bara så att ni vet! D.S.