Jag har känt Kim mer eller mindre sedan hon första gången såg dagens ljus i oktober 1995 – storasystern hade då hunnit bli några år = ett piggt och fräscht nytillskott var mycket välkommet 🙂 När jag tänker på Kim är det framförallt ett par händelser som gör sig påminda och som jag förmodligen kommer att tjata om (eller hur, Kim?) så länge jag lever. En oförglömlig upplevelse var när lilla Kim berättade att en flicka på dagis hade “slagit nå’n i tusen biiitar”. Kort därefter följde “men det var inte jag, det var en annan flicka som heter Kim och hon har gult hår” (själv ansåg sig Kim, som förmodligen var skyldig som synden, ha vitt hår…). En annan minnesvärd stund var när jag, Tommie & Kim (som satt i barnvagn) tittade på björnarna på Skansen. Vagnen placerades framför en liten glasruta för att den lilla tösen skulle se något och det gjorde hon, för vips så hade en liten björnunge tagit sig fram till glasrutan och Kim blev helt förstummad. Shit, jag trodde att hon skulle få men för livet 🙁

Något som Kim och jag har gemensamt är hästintresset och vi har båda haft Täby Galopp som bas; Kim har jobbat praktiskt med hästarna och ridit ponnygalopp medan jag i min ungdom softade och agerade publik. Liksom jag har Kim nu övergett galoppen och i stället är det sköthästen i ridstallet som gäller. I mitt tycke spelar det ingen roll vilka hästar som är på tapeten – alla sorter måste vara ett bra mycket bättre alternativ än grabbar 😉 För det ena måste ju utesluta det andra, eller? Det gjorde det åtminstone för mig…

Till vardags pluggar Kim, är mer blond än på bilden ovan, bor växelvis hos mamma och pappa, försöker förstå sig på lille Rune (en hund) och komma överens med syrran Sanne och brorsan Casper. Kim har glimten i ögat och berättar historier ur verkliga livet så att man nästan skrattar ihjäl sig; den målande beskrivningen av Runes förehavanden och personlighet är min favorit. Rune verkar störtcool och jag bara måste få träffa honom!