Brorsan är läkare, jag är det inte. Lik förbaskat var det jag som hade sjukstuga på verandan häromdagen när grannen Camilla hade stoppat lilltån under en häst (så dumt!). Att tån hade gått av var inte så svårt att lista ut, men vad göra? Jodå, efter lite telefonkonsultation med brorsan blev vi rådiga och tejpade den mosiga tån. Fast hm, undrar om det blev som brorsan hade tänkt sig? Är inte alldeles säker på det…

Vår lille Teo är inte så van vid kattungar, men i går fick han träffa några på riktigt nära håll. Först visste han inte hur han skulle bete sig, men så småningom kom han på att det nog vore smart att undersöka vad det egentligen var för små rackare. Det såg hyfsat kul ut när Teo försökte nosa på undersidan av de små, som lyfte från golvet och liksom vallades framåt. Som tur var så är småkissarna hundvana (Rocky är idolen som de gärna delar hundsäng med) och har ju dessutom ben att ta till flykten med – märkligt nog så verkade de dock tämligen oberörda av den ny “behandlingsformen”. Och rädda blev de definitivt inte, de kaxiga små liven.  

Annars är det bara bra här i paradiset och som de flesta säkert har förstått så njuter jag  i fulla drag av umgänget med djur i alla dess former = underbart! Några bilder följer nedan, men observera: känsliga tittare bör undvika tåstudierna 😉

Hästtrampad tå...

... tejpad efter konstens alla regler (hm)

Ursöta småkissar i hundsäng

Teo har upptäckt småkissarna