I morse vaknade jag av ett samtal från Tommie – han var på väg till Akademiska Sjukhuset i Uppsala. Ett finger hade hamnat i kläm och blodet rann ymnigt 🙁 Den som känner mig väl kan alldeles säkert lista ut ungefär hur hysteriskt orolig jag var innan jag hade fått klart för mig att fingret satt kvar och att det inte var några problem att lappa ihop det…

I tisdags när jag kom till jobbet blev jag glatt överraskad när en liten födelsedagspresent med tillhörande kort låg och väntade på mitt skrivbord – tack rara, söta Anna! Likaså blev jag både glad och lite rörd i går när kollegan Janne hade shoppat loss och kom med ett sött paket inslaget i silverpapper och försett med guldsnöre; innehållet bestod av snus och halstabletter (jag är storkonsument av bägge). Även grannen Jejje uppvaktade på den stora (hm…) dagen med ett stycke underbar inredningstidning och en påse godis. Emellanåt undrar jag hur det kommer sig att folk är så himla goa och rara, men jag får väl helt enkelt dra slutsatsen att det beror på att även jag är väldigt go och rar 😉

I kväll har vi det lugnt och stillsamt bortsett från att Tommie precis får hjälp att få loss bilen som fastnat i snön någonstans halvvägs mellan vår lilla parkering och vägen utanför. En jäkla tur att man har vänliga grannar (denna gång Jejje) och att vi liksom ställer upp för varandra här på byn. Förhoppningsvis kommer ex-grannarna Camilla & Dick tillbaka också så att man kan sprida arbetsbelastningen lite.

/ Storkelina – lantisen