I morse när jag vaknade var det 26 friska minusgrader ute, men vad gjorde väl det?! Glädjen som infann sig när jag hade tänt i kaminen och hörde veden spraka + den härliga känslan av att stå under en stjärnklar himmel och vänta på grannens bil (i stället för att befinna mig bland asfalt och avgaser i Sumpan…) var för mig verklig livskvalitet 🙂 Om det krävs några extra minusgrader för att jag ska få uppleva det så är det alla gånger värt det.

Annars  är allt precis som vanligt, det vill säga jag har världens bästa man, världens bästa hund, världens bästa familj, världens bästa vänner, världens bästa kollegor, världens bästa hem, världens bästa jobb osv osv. Faktum är att jag nästan tycker synd om resten av mänskligheten – jag har ju liksom tagit det gottaste av allt 😉

Natti Natti & Kram Kram!

/ Storkelina