När Jejje tidigare under dagen frågade vad jag gjorde i går så kom jag inte på en pryl, men nu har minnet vaknat till liv. Faktum är att gårdagen bjöd på mitt livs största naturupplevelse! Efter att tålmodigt ha suttit nedanför fågelmataren i ett par timmar (benen var typ djupfrysta och bortdomnade, ryggen och höfterna ska vi inte tala om…) var det inte bara de bevingade varelserna som blev modigare. Nej då, för plötsligt kom en liten ekorre farande och satte sig framför mina fötter (benen var i detta läge fullt utsträckta)  för att käka solrosfrön. Superhäftigt, men tyvärr tyckte lille Teo att det var dags att titta ut precis när det begav sig = min vän ekorren tog till flykten. En sak är i alla fall säker: Undertecknad kommer att ta plats vid fågelmataren ofta framöver. Och vem vet, kanske slutar det med att jag har en tam ekorre? 🙂

/ Storkelina – kvinnan som talar med gnagare