Början till tjusig maskroskrans à la Camilla.

De finns i mängder men ingen vill ha dem – jag tänker på Taraxacum sect. Ruderalia, det vill säga ogräsmaskrosorna. Varför är det egentligen så? Vem är det som bestämmer att en blomma ska anses vara ful och  betraktas som ogräs? Varför är det nästan alltid så att de mest vanliga arterna i naturen är de minst önskvärda? Varför är de flesta av oss människor så snobbiga att bara det exklusiva kan vara åtråvärt? Ja, inte vet jag. Efter många timmars studier av just maskrosorna har jag i alla fall konstaterat att blommorna i sig är väldigt vackra och att man förmodligen skulle kunna göra helt fantastiska blomsterarrangemang med just dessa. Tänk dig ett färgsprakande party med Hawaii-tema; visst sjutton skulle väl några läckra maskroskransar (kanske med inslag av ringblommor?) vara en härlig färgklick?! 🙂

/ Storkelina – naturfilosofen