Natten till i dag hade jag en ryslig värk i nacken och fick därmed obefintligt med sömn. Trots det kände jag mig dock ovanligt pigg när jag klev upp och gjorde mig i ordning för att låta mig fraktas till jobbet av Christian (första sträckan) och Sara (andra sträckan).

Min dag i Hästsportens Hus genomsyrades av en sprudlande glädje (nä, det har inte hänt nå’t speciellt) och jag gick och nynnade för mig själv mest hela tiden. Liiite störande var det dock när jag fick “De sista ljuva åren” på hjärnan; den låten är alldeles för bitterljuv för min smak och jag känner mig definitivt för ung för den…

Efter att ha liftat hem med samma duo som ovan (JÄTTETACK!) är jag nu tillbaka i stugan och det känns fantastiskt skönt. Att komma hem efter Tommie och därmed ha två sötnosar som väntade på mig gjorde det hela lite extra mysigt 🙂 Faktiskt så mysigt att jag ger upp bloggandet för i kväll = ha det gott alla!

/ Storkelina