I morgon ska jag till veterinären med lilla Bus, för efter två löpperioder (inom loppet av bara tre veckor) är det hög tid för kastration. Fastän jag vet att det är ett ingrepp som dagligen utförs på ett otal katter världen över, och fastän jag vet att det brukar gå alldeles utmärkt så känner jag mig lite orolig. Misstänker att det har med “mitt” senaste veterinärbesök att göra, den där olycksaliga dagen då jag & Tommie förlorade vår älskade Teo. Usch, det känns jättejobbigt nu och jag vet inte riktigt hur jag ska få ordning på alla kaotiska känslor…