Helgen avlöpte finfint, det vill säga maten smakade och gästerna skötte sig utom- ordentligt väl. Det enda lilla missödet var när vi skulle målvaktsträna (fotboll) den 8-årige Sebbe, vars stygge far fick in en rejäl felträff med vänsterfoten = prickade Sebbes ansikte med ett praktskott. Inte så kul 🙁

I dag pratade jag för tredje gången med en bostonterrieruppfödare, som för ett antal veckor sedan parade en av sina tikar. Det verkar (peppar, peppar…) som att parningen lyckades, det vill säga att tiken är dräktig och det är bara SÅ spännande. Till helgen blir det alltså till att åka upp till Skellefteå för att träffa uppfödare, tik och ett gäng andra fyrbenta sötnosar 🙂

Under dagens telefonsamtal med ovannämnd uppfödare var jag förstås mån om att göra ett gott intryck, men det var inte så lätt med mitt sällskap. Nej, det var varken Bus eller Rocky som var “boven” i dramat utan den skrålande granntösen. Jejje, som var en aning stelfrusen, hade kommit för att värma sig och passade då på att jobba lite vid vårt köksbord. Medan jag ringde mitt viktiga samtal hade hon musik i öronen, och det hon trodde var ett lågmält nynnande var i själva verket en tämligen högljudd liten konsert. Mycket charmigt! Fast jag blev förstås tvungen att förklara för “min” uppfödare vad det var som försiggick i bakgrunden 😉

Eftermiddagens “lunch” bestod av Jejjes medhavda delikatesser, nämligen rökt fläskfilé med vitlökskryddad potatissallad 😛 Jag säger bara en sak: Köttboden i Östervåla går inte av för hackor!

/ Storkelina – spänd av förväntan