Som bekant så lever hundratusentals människor med andra modersmål än svenska i vårt land, och att “bara” lära sig svenska verkar ju inte så svårt (?). Vad vi ofta glömmer, och vad som definitivt inte lärs ut på kurser i svenska, är dock gamla uttryck och talesätt. En hel del är förstås rätt begripliga även om de översätts till andra språk, några kanske man kan ana vad de kan ha för innebörd men så har vi också de som är fullkomligt obegripliga. Häromkvällen låg jag och funderade lite över detta, och några av slutsatserna följer nedan:

En kombination av förståelse för det svenska språket och livserfarenhet gör uttryck som “den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket“ samt “som man bäddar får man ligga” tämligen lättbegripliga.

Betydelsen av uttrycket “alla känner apan, apan känner ingen“ är rent språkligt icke så självklart, men med lite fantasi kan nog många lista ut vad som avses.

“Det är ingen ko på isen” – ja, det är en riktig höjdare. Den som säger det menar att det inte är någon brådska, en nysvensk undrar förmodligen vilken is man talar om och framförallt: Varför det skulle stå nå’n ko på den!?

Det jag har beskrivit ovan är lite intressant, inte bara när det gäller utlandsfödda personer som vistas i Sverige. Om man tänker ett steg längre så inser man även sina egna begränsningar när det gäller främmande språk, för ingen språkbegåvning eller skola i världen kan ge det som en längre tids vistelse i ett annat land kan ge. Hm, undrar hur många krig som har startat till följd av språkförbistringar eller lokala talesättP Förmodligen inte alltför många, men säker kan man ju inte vara. Inte i min värld i alla fall 😉

/ Storkelina – tänkaren