Dessa lila godingar kommer att göra gott i vinter.

På mödernet är jag den fjärde kvinnan (minst!) i rakt nedstigande led som lider stora brister vad gäller kunskaper i handarbete. Att jag varken kan brodera, sy, sticka eller virka kanske inte är så anmärkningsvärt men att kvinnliga släktingar födda på 1800-talet saknade denna kompetens får nog betraktas som en smula originellt. Åtminstone väldigt otidsenligt! Hursomhelst, i vanlig ordning så är jag lyckligt lottad = det jag inte grejar själv fixar andra. För ett par år sedan fick jag exempelvis hemstickade raggsockor av vännen Camilla medan kollegan Therese förärade mig med ett finfint täcke till vår älskade gamle Teo OCH min tur stannade inte vid detta: I dag kom granntösen Jejje förbi med ett par underbara, virkade tofflor (se bilden ovan). Tänk vilka härliga människor jag omger mig med 🙂

/ Storkelina – den tacksamma