Ja, vad säger man? Sommaren har blivit till höst, fågelungarna är stora och de vuxna börjar flytta till sydligare breddgrader = jag har betydligt mindre att göra. Matte tycker förvissso att just det där med det minskade antalet potentiella fågeloffer är JÄTTEBRA, men mattar fattar ju å andra sidan inte så mycket. Åtminstone inte när det gäller jakt! 

Häromveckan var jag ute på nattliga äventyr, och även om jag inte tänker berätta exakt vad jag gjorde så kan jag säga så mycket som att husse & matte trodde att jag slogs med en grävling. Dom stackarna (husse & matte alltså) letade förtvivlat efter mig, men jag hade ju inte tid att visa mig just då 🙁 När jag slutligen kom hem och ”bara” var halt på vänster framtass så blev husse & matte SÅÅÅ glada. Det är nästan så att man borde skrämma upp dom lite oftare 😉

Annars rullar kattlivet på som vanligt, och jag leker fortfarande en massa med den där valpen. Emellanåt är hon riktigt skojig, men det finns också stunder när jag gör bäst i att gömma mig HÖGT upp nånstans. Eller förresten, det är inte alltid jag gömmer mig – i bland är det kul att retas lite också, det vill säga att vara synlig men oåtkomlig 🙂

/ Bus – en kisse i farten

När det är förmiddagssol gillar jag att ligga vid husknuten och jäsa.

Att ligga på en sten och spana på…

… lilla Catla är också rätt underhållande!

Om jag tröttnar på ”den lilla” så drar jag bara upp i ett träd tills…

… hon har försvunnit så att jag kan ägna mig åt annat bus.