Jaha, då var det dags! Efter en lååång och kall vinter har allt det vita äntligen försvunnit så att det är skönt att vara ute igen. Matte blir förstås smått hysterisk och oroar sig massor när jag inte dyker upp så fort hon ropar, men det kan jag faktiskt inte ta nå’n hänsyn till. Nää, för det är ju som husse säger: Jag måste få vara katt! 🙂
Nå’t som är lite märkligt är att jag, trots att jag snart har levt och bott här i två jordsnurr, ständigt upptäcker nya saker och platser. Jag började med att bara vara inuti den stora röda trälådan där jag bor, sedan hittade jag en väg in under lådan och nu har jag kommit på att man kan vara ovanpå också. Hur fiffigt som helst, för ytorna blir ju genast tre gånger så stora när man nyttjar ALLA våningsplanen.
Nu börjar det mörkna ute och valpen ska tvättas, men ha det gott och mjau på er!
/ Bus – en kisse med vårkänslor
När husse samlade i hop gammalt skrot för att köra till tippen så hjälpte jag till och höll ordning på grejerna.
Även ytorna i och på det lilla växthuset ska förstås utnyttjas…
… maximalt!
Fast än så länge har jag inte hittat nå’n väg in UNDER detta skrangliga bygge. 🙁