Lördagen den 18 maj var otursdagen då Tommie satte en yxa i benet, men vad som grämde min make mest där han låg med benet på huggkubben och inväntade ambulans var faktiskt INTE själva olyckshändelsen. Nix, det var två helt andra saker som i den stunden störde honom avsevärt mer nämligen 1) att “hans” lastbil skulle komma att framföras och nyttjas av någon annan under sjukskrivningen samt 2) att vi inte skulle kunna äta de ostar & kex som hade inhandlats till kvällen 🙁 Hursomhelst, just denna afton har vi kompenserat för den förlorade myskvällen och har således inmundigat såväl ostar & kex som massor av bubblande… Ramlösa 😛

För ett par år sedan ojade jag mig över den i mitt tycke hemska Com Hem-reklamen med talande bebisar. Som kontrast till det ska jag nu göra det motsatta, det vill säga hissa Tele2:s reklamserie med fåren Frank & Francis. Jag tycker att nämnda ullbollar är helt underbara = blir glad varje gång jag ser eller hör dem 🙂 Men det sköna i kråksången är ändå hur olika vi alla är, för jag vet förstås en hel drös människor som ääälskar den ovannämnda bebisreklamen och i det närmaste hatar “mina” snacksaliga får… Så det lan bli liksom! 😉

/ Storkelina – skogstrollet