Hääärlig bild från gårdagens promenad med granntiken Smula. De vita fälten kring vänster öga (ser ut som andar eller nå’t)  är… dräggel. Myyys! 😉

I morse var det uppstigning kl 03.40, avfärd från hemmet kl 04.40 och ankomst till jobbet kl 05.50 (tack för skjutsen, snälla Daniel!). Efter 3-4 koppar kaffe och några timmars jobb så blidde det sedermera lunch på Texas Longhorn med kollegorna Annica, Caisa & Gunilla. Mäktigt men supergott 😛

Eftermiddagen bjöd på ytterligare arbete innan jag, heeelt slut, “stämplade ut” kl 16.15. Därefter blev det 45 minuters rast innan jag, till sist och mycket välkommet, fick lift med kollegan Per till Storvreta där Tommie väntade sedan 2½ timmar eller så (min tålmodige och fine man!). Vägen till Storvreta var för övrigt inte alldeles odramatisk, och det var antagligen tur att jag inte såg utan bara hörde det hela. Vad jag hörde var skrikande däck och en kraftig smäll – vad chauffören Per såg var den röda Passat som i stället för att köra in i oss väjde och drog rätt in i mitträcket. Det hade kunnat sluta riktigt tokigt det där 🙁

Nu är jag hemma med finaste familjen, har fått mat i magen, väntar in TV-fotbollen OCH ser fram emot en stillsam morgondag hemma på byn. Att jobba hemifrån i sällskap av alla djuren, toppat med lite grannhundsumgänge, framstår som rena semestern jämfört med denna lååånga dag.

/ Storkelina

P.S. Smula ber mig att framföra att hon för det mesta inte alls springer runt med dräggelsträngar, för hennes matte är faktiskt jätteduktig på att hålla efter dem. D.S.