Det har snart gått en vecka sedan år 2016 nådde sitt slut och för första gången på länge har jag lust att skriva. För jo, förra året var tveklöst mitt sämsta bloggår sedan jag började den där dagen i januari 2009 – jag beklagar det…

Annars var 2016 året då jag skaffade mig nya arbetsmässiga erfarenheter, lärde mig massor om mig själv och, inte minst, överraskade mig själv. Jag insåg bland annat hur dåligt jag mår av att “lägga locket på”, det vill säga att känna att jag måste hålla inne med åsikter och tankar som inte är riktigt rumsrena i ett specifikt sammanhang eller på en viss plats. Att agera på det sättet klär mig föga, kan jag inte vara den jag är så blir jag liksom ingen alls. Det ska vara allt eller inget, som så ofta när det gäller mig 🙂

2016 var också det år då min & Tommies älskade lilla Catla blev mamma för första gången. Tre små valpar blidde det, nämligen Polarskäggets Härlige Hector som flyttade till Umeå, Polarskäggets Härlige Hjalmar som blev Boden-bo och sist men inte minst: Polarskäggets Härliga Holly, som blev efterlängtad Östervåla-bo <3 Vill än en gång rikta ett stort tack för ett fantastiskt fint samarbete till Ann-Britt & Nisse Strömberg (Polarskäggets Kennel), som hyrde Catla för nämnd valpkull.

När jag tänker tillbaka och summerar föregående år så stannar jag upp vid ett och annat fint minne där första mötet med Holly, unghästutställningarna med “min” Titans Hild, travgalorna i Stockholm och Bollnäs, tjejkvällen på Gävletravet och Madness-konserten på Gröna Lund tillhörde höjdpunkterna. Som kontrast minns jag även en del tråkigheter och då främst att vi förlorade en högt älskad familjemedlem, allas vår Olle <3

Jaha, och hur avslutar jag då min första årskrönika? Jo, naturligtvis genom att blicka framåt och fundera över vad 2017 kommer att erbjuda 🙂 Förhoppningsvis kommer pållen att kvala och, så småningom, göra sin första start. En London-resa är planerad någon gång under året och en del fix på huset ska i bästa fall bli verklighet (hänger ju rackar’ns mycket på stackars Tommie 😉 ).

Några livsavgörande planer har jag inte, utan jag hoppas mest på att få fortsätta njuta av en tämligen fantastisk vardag. Diverse höjdpunkter till trots så är det ju ändå den vanliga vardagen som är själva livet! Jo just det: Jag kommer förstås att fantisera vidare om ett trädäck med bubbelkopp – med vår nya brunn går det ju inte längre att skylla på vattenbrist. Tänk att få sitta utomhus, i varmt vatten, och dricka ett glas bubbel samtidigt som man tittar på stjärnorna (det är förstås vinter och alldeles stjärnklart). Det vill jag göra! 🙂 🙂