Måndagsliv

Risig nattsömn och en allmänt tradig arbetsdag följdes av en oväntat skön promenad i grådaskigt väder. Det är lite märkligt, för nu när smärtan varit som värst nattetid kunde jag plötsligt gå längre än på mycket länge utan att bensmärtorna eskalerade nämnvärt. Ingen rim och reson i diskbråcksvärlden, men det gjorde mig iallafall himla glad att få knalla på ordentligt 🙂 Nu suktar jag även efter padel, men inser att det nog kommer att dröja (sååå surt!).

Efter mer än 30 år på Svensk Travsport slutade min allra käraste kollega Kristina strax före jul. Denna Kristina, som jag har jobbat med nästan hela mitt vuxna liv, är sååå extremt saknad på jobbet 😢 Tänker inte fördjupa mig i själva kompetensförlusten (den är förstås enorm!), men oj så tomt det känns utan personen som alltid lyssnat, förstått, visat medkänsla och omtanke och liksom ”bara” funnits där för just mig. Visst, vi har och kommer att kunna ha kontakt ändå men det blir tveklöst stor skillnad när man inte längre delar vardagen och allt som händer på arbetsplatsen. Känner mig ensam och övergiven nu och det är ingen angenäm känsla 🙁

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *