Rubrik & bild syftar till känslor som dykt upp allt som oftast på sistone: jag känner mig som en självupptagen heltidsegoist. Det sistnämnda är inget jag vill vara eller uppfattas som, alltså upplever jag ett visst obehag  Har dock kommit fram till att det är ruskigt svårt att blogga utan att använda ordet jag titt som tätt. Det är också tämligen svårt att utgå från någon annan än mig själv och mina egna upplevelser, tankar och känslor. Alltså, så länge jag fortsätter att skriva kommer jag att framstå som ytterst självupptagen. Hoppas att det kan slätas över lite genom att jag inte alltid kommer undan oemotsagd med allt

Och så hoppas jag förstås att alla som verkligen känner mig vet att a) jag faktiskt bryr mig om andra än mig själv och b) all eventuell upphöjning av mig själv sker med glimten i ögat.

Kram Storkelina & mitt ego