Jag tänker inleda mitt andra år som bloggerska med en liten nyhet; ett tag framöver kommer jag under rubriken “Veckans Profil” att presentera människor (och djur!) som då och då nämns i bloggen. Detta för att alla ska få inblick i vad det är för stollar (oops) jag skriver om och kanske till och med umgås med 😉 Först ut blir Stolle, ofta nämnd – sällan glömd 🙂
Stolle, som faktiskt heter Stefan, utövar magiska rörelser (?)...
Även om det i somras (genom en tipspromenad…) visade sig att Stolle & jag tvistar om hur vi lärde känna varandra så ska jag här avslöja sanningen: Stolle var medhavd kompis till min gamle vän Patrik och det handlade om Skärgårdscupen i fotboll under sent 80-tal/tidigt 90-tal. Stolle visade sig vara en utomordentligt kompetent fotbollsspelare och prenumererade under flera år på en plats i Gisslingölaget.
Stolle bodde och arbetade i Norge under en längre period (sisådär 8-9 år) och vi träffades inte alltför ofta. Icke att förglömma dock: Stolles mardrömssemester med mig, Tommie och ett några till i Marmaris 2003. En annan liten detalj som härrör från Norgetiden är att jag fortfarande får en del skäll för att han inte fick nå’n inbjudan till mitt & Tommies bröllop för fem år sedan; det hjälper inte att jag säger att det planerades med bara några dagars varsel…
Efter hemkomsten till Sverige har vi till min stora glädje umgåtts en hel del och i de allra flesta (det finns säääkert undantag) sammanhang är Stolle en riktig “krydda”. På landet är han obesegrad i krocket, vilket är lite skamligt men mest imponerande. Andra grenar som Stolle bemästrar galant är att dricka Sambucas, blanda (och dricka!) Mojitos, kasta pil, vakta vår go’a Teo och att hålla ordning i köket.
Stolle är typ jämnårig med mig, arbetar hårt, bor bra och älskar att resa. Nä, nu får det vara nog med gratisreklam för denne fantastiske (jo faktiskt) och undebare man 😉
/ Storkelina
Vilken kille!!!
Men tror fortfarande du har fel om hur vi träffades, men låter det passera av respekt för de äldre. För det är ju faktiskt så att du ALLTID kommer vara betydligt äldre än jag:-)
Och det fanns ju trots allt både “betonghäckar” och “titantuttar” i Marmaris, så helt j-vligt var det inte!
Vill passa på att tacka för alla Storkelinas uppskattade besök i Norge, det var ju som sagt bara nästan 9 år jag var där….
Krocket är enkelt om man kan det, svårare för de helt talanglösa, ingen nämnd, ingen glömd.
Får tacka för din så kallade gratisreklam och all god mat, dryck och trevliga sällskap du mot alla odds också bidrar till oftare än folk kanske tror:-)
Stolle >> Ok, vi låter Patrik (som sammanförde oss) avgöra hur vi träffades. Fast vi måste enas om att vad han än säger så är det rätt 😉 Hm, nä besöken i Norge var inte för många direkt = skäms… 🙁
När det gäller krocket så har du massor av talang och somliga har något mindre; inte alls HELT talanglösa med andra ord. Fråga Sanne – hon kommer snart tillbaka och krossar 🙂 Kram på dig, unge man!