Satt och funderade lite på vem jag egentligen är och vem jag har varit. Började även att nysta i mina namn, eftersom jag alltid har identifierat mig mycket med efternamnet Storck. Här följer således lite namnhistoria – kärt barn har som bekant många namn 🙂

Frånd födseln registrerad som (faktiskt inte döpt) Anna Helena Storck. Kallades under bebisstadiet både Nina & Lina, vilket sedermera blev till Lena. Under hela grundskoleperioden kände nästan alla mig som Lena Storck; utom pappa och alla hans vänner som uteslutande kallade mig för Maja, ridinstruktören som kort och gott kallade mig Stork och alla de som ropade Storken eller Storchen (Sällskapsresan…). Under gymnasietiden försökte jag på eget initiativ att anamma namnet Helena, men alltför många kände mig redan som Lena så det sprack ju 🙁 Första pojkvännen hade dock bara läst mitt namn i skolkatalogen, vilket ledde till att hans familj & vänner började kallade mig Helena. En nya era hade tagit sin början, och numera är det nästan ingen (utom brorsan Åke och syrran Kerstins familjer) som kallar mig något annat än Helena.

Icke att förglömma, och i detta sammanhang kanske det allra viktigaste, mitt nuvarande alias Storkelina. Det sistnämnda smeknamnet, som jag tycker klingar rart i munnen, tillkom under mina första år inom travsporten. Först ut och “mamma” till namnet var kollegan Gunilla – tack för det!

Den 5 februari 2005, på min bröllopsdag, lade jag till mellannamnet Sundström. Att ta bort Storck var aldrig aktuellt – Storck är alltför mycket av mitt jag.

Kramar Nina Lina Anna Helena Maja Lena Sundström Storck (skumt att jag inte drabbats av personlighetsklyvning…)