Den senaste veckan har jag varit igång över både min mentala och min fysiska förmåga, så NU har jag lagt i bromsen. Dessbättre är det ju trevliga saker jag har gjort, men det hjälper liksom inte när orken inte räcker till. Hehe, jag är ju rätt bortskämd i min vanliga vardag 😉
I torsdags jobbade jag i Hästsportens Hus under förmiddagen. Sedan blev det en snabblunch med kollegan Annica & hennes gode vän Åke innan det åter var dags för (hårt) arbete: Att förbereda och duka upp mat för cirka ett 40-tal personer, främst nuvarande kollegor men även några “föredettingar”. Vi hade hursomhelst en riktig toppenkväll i ett av Brommas koloniområden, där initiativtagaren Annica även har sin underbara stuga 🙂 🙂
Fredagen var semesterdag, men det enbart för att kunna “jobba”. Den här gången var det grannarna CIccis & Wilmas kombinerade 40/15-årsfest som skulle förberedas och vi kämpade på till sena kvällen…
Lördagsmorgonen inleddes med terminens sista ridpass och, för min del, även final i lördagsgruppen. Kändes lite trist, för jag har verkligen trivts med mina ridkompisar, men av praktiska skäl blir det ridning på fredagar till hösten. Kommer iallafall att ha kvar samma instruktör, och det känns gott!
Efter ridningen blev det en kvick dusch och lite tid framför spegeln innan Mats kom och plockade upp mig för mera festfix i Rävsvad. Klockan 15 kom så till sist gästerna, Tommie inkluderad, och festen kunde börja 🙂 En supertrevlig kväll med god mat och trevligt umgänge, men också en skapligt urlakad Helena. Kom i säng före klockan 23 och det tillhör ju inte vanligheterna ens till vardags…
I söndags morse bar det av till Gävletravet, där det äääntligen var dags för vårt 3-åriga kallblodssto Titans Hild att kvala. Samtliga delägare utom syrran & Mickis var på plats och tränaren Stefan Erlandsson lotsade Hild fram till godkänt kvallopp på km-tiden 1.48,7 🙂 Nu ser vi fram emot första starten som, om allt går som det ska, planeras till i höst.
Gårdagen bjöd på förvärvsarbete i hemmet följt av hundpromenad till Hild, Tina & Co på gården Fallet. Hästgos, kaffe & rabarberpaj satt fint som omväxling till den senaste tidens flängande och farande 😛
I dag jobbade jag i Stockholm (kort dag utan lunch) och nu sitter jag i hemmets lugna vrå och funderar över hur jag ska få bukt med de senaste dagarnas “gungande” tillvaro. Alltsedan jag drattade av hästen och slog i skallen i augusti 2016 så drabbas jag emellanåt av känslan av att “tappa huvudet”. Det snurrar inte i skallen, utan känns mer som att huvudet ramlar av/framåt fastän det i själva verket är alldeles stilla. Med största sannolikt helt ofarligt, men ruskigt störande och tämligen obehagligt. Jaja, det går väl över!